vandring

Guds välsignelse

Vad är Guds välsignelse egentligen? Är det vad vi själva tolkar som välsignelse? Kanske hälsa är en välsignelse? Fast vad har då hänt den som är sjuk, är den o-välsignad (för att uttrycka mig på norrländskt manér)? Är materiellt välstånd en välsignelse? Vad är då brist på materiella tillgångar? De här tankarna har malt i mig ända sedan jag läste Jonas Lundströms text Radikala verktyg för grön nedrustning i antologin En grönare kyrka. Det blev som en påbyggnad av det jag fick erfara i januari 2018.

Jag var gravid med vårt tredje barn, hade bara ett par veckor kvar till beräknad förlossning, när jag skulle kolla upp ett födelsemärke som hade antagit både avvikande form och färg. Jag var lugn när jag for dit och när jag lämnade var det med tanken ”Är det så här jag kommer dö?”. Läkaren var bekymrad och ville att märket skulle opereras bort skyndsamt, helst samma dag. Tid för operation bokades knappt en vecka senare och med det här släpptes jag mycket bryskt ner i dödsskuggans dal. Jag orkade inte prata, rörde mig som i dimma, allt kändes overkligt. Jag var helt bortkopplad, hörde barnens röster, men förmådde knappt lyssna till vad de sa. Skulle jag få se dem växa upp? Och barnet i magen, skulle det växa upp utan att ha minnen av sin mamma?

Jag sökte i Bibeln, pratade mest med Jesus. ”Hjälp! – jag vill ju bara leva!” Orkade inte utopiska löften om hälsa, vet ju att alla inte helas – också vi som tror drabbas av elände och alltför tidig död. Jag behövde något mer, och Jesus visste, han vet alltid. ”Min frid ger jag er.” På den tredje dagen, ”ja, tänk!” kom den obeskrivliga friden. Inga löften om ett långt liv, men Guds frid och en visshet om att Jesus ser och går med. Nu kunde jag andas, ja till och med känna att jag på riktigt levde igen.

Tillbaka till antologin och tankarna jag fick utifrån Lundströms kapitel. Texten berör bland annat strömningar som löpte parallellt med frikyrkans framväxt. Vanligtvis talar vi då om nykterhetsrörelsen eller arbetarrörelsen. Vad vi mer sällan kopplar samman med hur vi läser Bibeln är den industriella revolutionen. Hur präglas vår läsning av bibeln när frikyrkans framväxt sker samtidigt som den industriella revolutionen ökar det materiella välståndet? Hur formas tankarna på vad välsignelse är i detta sammanhang? Handlar välsignelse om materiella tillgångar och framsteg? Rikedom som manifesteras i vad människan äger och vad hon har råd att göra?

I det system vi lever i är vårt materiella välstånd något som människor både när och fjärran, tillsammans med övriga skapelsen får betala priset för. Kan det verkligen vara så, att Guds välsignelse i mitt liv är beroende av att andra människor och arter förtrycks? Det där låter ju inte riktigt som den där älskande skaparguden jag har valt att förtrösta på.

”Säg åt dem som är rika i denna världen att inte vara högmodiga och inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver. Säg åt dem att göra gott, att skaffa sig en rikedom av goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig. Så kan de samla en skatt som är en god grund för den kommande tiden och vinna det verkliga livet.” – 1 Tim 6:17-19

Jesus säger att vi ska samla våra skatter i himlen, där varken mal eller rost fördärvar skatten. Kanske välsignelsen är just shalom, Guds frid, fred, rättvisa och harmoni, i oss, i våra relationer och i hela skapelsen? Kanske välsignelse är att få göra gott för varandra, hjälpa varandra, vara generösa med det vi har? Kanske tilliten till att Gud förser oss med det vi behöver, friden? Att få vara till välsignelse för andra är kanske att få vara bärare och görare av shalom, Guds shalom?

Hur tänker du?

Annelie Anderberg,
Medlem i Equmeniakyrkan Fiskebäck