Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott
Kanske Gud liksom vi tvekar om hur gott det står till på planeten Jorden just nu. Jorden är ju den enda plats där vi vet att Skapelsen funderar på sig själv, och människan verkar mer vara ett sätt för planeten att vara, än en separat varelse tillagd till naturen.
Publicerat 13 februari, 2019
Observera
Denna text publicerades första gången den 13 februari, 2019. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.
Rom 8:16-17
När min farmor för några år sedan flyttade från sitt stora hus till en mindre lägenhet fick jag ärva några av hennes gamla, hemvävda, diskhanddukar. Manglade och med broderade initialer. Och ni vet ju hur det är med diskhanddukar, de slit-och-slängs och kräver inte så mycket kärlek. Men med farmors handdukar är det annorlunda, hennes initialer berättar historien av en handduk skapad med omsorg, en handduk jag fått ärva för att bevara.
Romarbrevet 8 är ett kapitel att läsa om och om igen. Och mitt i detta sprängfyllda kapitel finns denna passage, där Paulus förklarar för oss hur vi inte bara är Guds barn, utan också arvingar, Kristi medarvingar. Och visst händer det något i oss när vi vågar tänka denna tanke fullt ut? Vi är inte bara barn, vi är också Kristi medarvingar med skyldighet att tillsammans vårda den skapelse vi fått ärva, ända tills den dag då den tillslut befrias från sina våndor.
Jag tänker igen på min farmors handdukar. Hur hennes initialer gör mig påmind om en historia jag vill föra vidare, om en handduk som till varje pris inte får gå sönder. På samma sätt vill jag tänka om skapelsen.
Bibeltext hämtad från Bibeln.se, Copyright Svenska Bibelsällskapet