Yxa med rött skaft i en huggkubbe

Folket frågade honom: Vad skall vi då göra?

När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?”

Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.”

Lukasevangeliet 3:7-14

Hösten 2006 tog en vän med mig på bio. Han tyckte vi skulle se En obekväm sanning, Al Gores film om klimathotet. Visst var filmen både obekväm och obehaglig, men allt låg ju så långt borta i en fjärran framtid. Jag minns att jag strax efteråt, i ett mail, skrev en reflektion om att jag nog borde köpa en riktig snål diesel nästa gång jag bytte bil. Det var allt. Ingen annan reaktion. Inga andra livsförändringar. Jag hade just blivit uppmärksammad på det allvarligaste hotet mot mänsklighetens existens, men gjorde egentligen ingenting!

Nio år senare sitter jag en fredagskväll och tittar på Skavlan. En av kvällens gäster är Noami Klein. Hon har just kommit ut med sin bok Det här förändrar allt, om klimatet kontra kapitalismen. Något skaver till och jag blir så nyfiken att jag köper boken. Den är blå och tjock och jag läser inte mer än 30 sidor innan ångesten hugger mig i ryggen. Klimatångesten, den djupa oro som från mitt inre ropar -Vad skall vi göra?

De människor som sökte sig till Johannes verkar ha drabbats av en liknande erfarenhet. Insikten om att det egna livet inte var i harmoni, med hur det var tänkt att levas. Johannes ord hade sipprat in och avslöjat sprickorna i deras liv. De verkar ha fått en plötslig förståelse av att något i grund och botten var fel. Det fanns plötsligt en risk. Det fanns ett faktiskt hot. Den kommande vreden gick inte längre att blunda för.

På ett liknande sätt sipprar Noami Kleins ord in i mig. Hennes ord får mig att förstå att mitt, och vårt, sätt att leva är ohållbart. Det finns en högst påtaglig risk. Hotet är här och nu. Den kommande klimatkrisen går inte längre att blunda för.

Varför drabbas vissa människor av budskapet om klimatförändringarna? Varför drabbas vissa människor inte? Det är i högsta grad gåtfullt för mig, trots att jag har erfarenhet av båda sätten att reagera. Jag lämnar därför över frågan till dig. Varför är just du drabbad eller oberörd?

Johannes svar när människorna frågar ”vad skall vi göra?”, kan fungera som handfasta råd, även när det gäller att hantera dagens klimatkris. Han säger kort och gott: Dela med dig av det du har och sluta roffa åt dig! Följer vi detta är mycket vunnet. Men det viktigaste berättelsen lär oss är trots allt: låt dig drabbas av budskapet! Det är nämligen där all förändring börjar.

Råd – Använd berättelsens kraft

Berätta om dina idéer, framgångar och misstag eller om vänner som du känner till och som på olika sätt engagerat sig för miljön. Ingenting slår berättelsens makt när det gäller att inspirera. Flera forskare bland annat civilkurageforskaren Brian Palmer, menar att berättelser är centrala i att inspirera människor att agera.

Bibeltext hämtad från Bibeln.se, Copyright Svenska Bibelsällskapet